Läs nedanstående spännande recension om boken ”Den nya kapitalismens kultur” av Richard Sennett. Recensionen är av Birgitta Svensson, Professor i etnologi vid Stockholms Universitet och Nordiska Museet.
”Människans tillvaro har gått från berättelse till databas. Den amerikanske sociologen Richard Sennett, som de senaste tio åren varit verksam vid London School of Economics, ställer i sin senaste bok om den nya kapitalismens kultur angelägna frågor om vilka värden det är som håller människor samman när deras institutioner fragmenteras. Det lär vara en viss sorts människor som klarar de utmaningar som den nya ekonomins arbetsplatser kräver. Den människan som ska lyckas under dagens instabila sociala förhållanden måste möta tre slags utmaningar konstaterar han. Den första handlar om konsten att hantera kortsiktiga relationer och ständigt improvisera i livsberättelsen eller att helt enkelt leva utan någon hållbar självkänsla. Den andra utmaningen handlar om att utveckla ett nytt slags kompetens som snarare vilar på vad man kan tänkas göra i framtiden än på vad man faktiskt gjort. Den nya sociala ordningen som den makalösa ekonomiska tillväxt i världen skapat under de senaste åren, strider framför allt mot det Sennett betecknar som hantverksidealet, det vill säga strävan att lära sig att göra en enda sak riktigt bra. Den tredje utmaningen blir en följd av den förra och handlar om att ge upp det som varit, att helt enkelt överge sina erfarenheter till förmån för nya möjligheter.
Den här personligheten har mycket gemensamt med den perfekte konsumenten, som ständigt behöver nya saker trots att det inte är något fel på de gamla. Sennett menar att det pågår en jakt på en ny version av idealmänniskan och han vill visa hur samhället går till väga för att hitta denna människa. Hon bör vara kortsiktigt självcentrerad, fokuserad på kommande möjligheter, ständigt villig att överge gjorda erfarenheter. Samtidigt söker de flesta människor efter en hållbar levnadsberättelse där erfarenheterna av det förflutna har en rimlig plats även i det liv som skall levas i dag. Resultatet blir, föga förvånande, att människor i den nya tidens institutioner mår dåligt.
Redan i boken ”När karaktärer krackelerar” diskuterade Sennett människans möjligheter i dagens ekonomi och arbetsliv. Nu har han fördjupat analysen till att omfatta inte bara det flexibla arbetslivets inverkan på individen utan också hur det förändrar organisationen av samhället. Genom att beskriva problemen som kulturella kan han visa vilka uttryck som exempelvis splittring inom företagen och den offentliga sektorn tar sig. Vägledande i den nya kapitalismens kultur är inte bara den förtärande passionen utan också en meritokratisk uppfattning om talang och en personlighetstyp som skyr långsiktigt beroende.
Sennett syfte har den här gången varit att på etnografers kritiskt granskande sätt göra vad han kallar en subjektiv undersökning av social komplexitet för att kunna närma sig en förståelse av hur enskilda individer finner sig till rätta i den nya kapitalismens kultur. Han grundar sina konstateranden på många års intervjuande i omfattande fältarbeten, som han använder för att försöka begripa vad den nya kapitalismens kultur gör med människor. Men han värjer sig också då han menar att en stor del av den moderna sociala verkligheten är kulturellt obegriplig. Arbetsplatserna som beskrivs är inte de de flesta människor arbetar på, utan främst högteknologins, den globala finansens och den nya service sektorns – men Sennett menar att de har ett betydande kulturellt inflytande över hela samhället. Här formas vilka kulturella färdigheter och kompetenser som gör sig gällande i samhället. Det handlar om talang och konsumtion, och de som arbetar här menar att de har det rätta konceptet för hur man når frihet och framgång – ett slags flytande frihet. Men Sennetts argument är att detta alls inte leder till en frihet att forma sitt jag utan till instabilitet och massmigration.
Rationaliseringen av tiden under det sena 1800-talet möjliggjorde att människor kunde tänka på sina liv som biografier. Det blev möjligt att föreskriva hur en karriär borde sett ut och livet kunde beskrivas som olika steg i en utvecklingskedja. Den struktur som dominerat institutionerna under 1900-talet var den som Max Weber beskrivit som en byråkratisk pyramid. Den blev också ett sätt att leva. Att göra karriär innebar att man arbetade enligt den fördröjda belöningens princip. Men många av de institutioner som uppmuntrade denna struktur är nu borta. De mellanmänskliga relationerna handlar i dag mer om transaktioner än om relationer, konstaterar Sennett med hjälp av den berömde finansmannen Georg Soros begrepp. Det faktum att stabila marknader och hållbara organisationer har ersatts av sådana som är ständigt växande och föränderliga har lett till att idealet har blivit en människa som kan överge sina positioner och gå in i nya. Hon måste ständigt omformulera sitt jag för att inte försvagas på marknaden. Den nya teknologiska kapaciteten gör att behovet av de stora massorna försvinner. De som vill arbeta men inte har någon särskild kompetens kommer att bli överflödiga.
Den nya idealmänniskan undviker beroende, vill inte vara reglerad av institutioner som bygger på ömsesidigt beroende. I stället för ett institutionaliserat liv efterfrågas nu ett liv som bygger på personliga, individuella initiativ. Sennett beskriver det som en stor ironi, att det enda som den nya ekonomin fört med sig vad gäller frihet, oberoende och möjlighet till personlig utveckling, är en ny institutionell form för att hantera sociala relationer. Han jämför den nya formen med en mp3-spelare. Den kan programmeras att bara spela ett par bitar av sin repertoar. På samma sätt kan den flexibla organisationen välja att utföra endast ett par funktioner vid varje tillfälle. Den nya organisationen har ersatts med en som är baserad på ”minds”, det vill säga intelligens, passioner och sinnlighet, och som ständigt är beredd på att förändras. Den bygger på korta åtaganden och snabba verkställanden, varför det inte är någon tillfällighet att de nya organisationerna efterfrågar social kompetens. För att lyckas i den nya världen krävs inte bara ett individualiserat beteende utan också ett tätt socialt nätverk. Därför är det, som Saskia Sassen visat, framför allt i de växande storstäderna med deras tillgång till många informella kontakter som den nya kapitalismen frodas. Det behövs proaktiva människor när uppgifterna är otydligt formulerade. Och de behöver förankring i kommunikativa nätverk. I flytande strukturer ersätts plikt av sensibilitet som den styrande normen
I en annan jämförelse med mp3-spelaren visar Sennett, varför den ömsesidiga medvetenheten i dag präglas av ångest. Processorn är den centrala styrande enheten i spelaren. På samma sätt styrs makten i den flexibla organisationen fån ett centrum som avgör vilka uppgifter som skall utföras och som också bedömer resultaten. Det är en ny sorts makt, som avhåller sig från institutionell auktoritet. Den här sortens övervakning skiljer sig från den gamla sortens i att den kräver en viss form av autonomi som oftast tar sig formen av konkurrenssystem inte bara mellan utan också inom organisationer. Sennett beskriver skillnaden som en känslomässig skillnad mellan skräck och oro. Orolig är man över vad som skulle kunna hända, men rädd är man för vad man vet kommer att hända. De nya institutionerna bygger på en känsla av oro. Därför hyr man in konsulter. Cheferna i mp3-spelarnas centrum kan lämna ifrån sig svåra beslut, men även konsulterna förblir utan ansvar eftersom de sällan fortsätter att arbeta med den organisation som de omorganiserar…..”
Källa: Annex våren 2007. Birgitta Svensson, Professor i etnologi vid Stockholms Universitet och Nordiska Museet.
Comments